Fotografens Blick

Fotografens blick Fotografin är för mig ett sätt att orientera mig i världen. Jag söker inte det spektakulära ögonblicket eller det perfekta motivet. Jag söker de relationer som uppstår mellan människor, platser, minnen och rörelser. Ett flygplan är inte bara ett flygplan. En väg är inte bara en väg. En fågel är inte bara en fågel. Varje motiv bär spår av något större än sig självt och får sin betydelse genom de sammanhang där det existerar. Kameran blir därför inte främst ett registreringsverktyg utan ett sätt att undersöka världen. Genom fotografiet kan jag stanna upp inför det som annars riskerar att passera obemärkt. Människan behöver inte alltid synas för att vara närvarande. Ofta intresserar jag mig för spåren, mellanrummen och relationerna som berättar om människans närvaro även när hon lämnat platsen. Fotografiet blir på så sätt inte ett sökande efter svar utan efter förståelse. Varje bild är en del av en pågående upptäckt av hur människor, landskap, städer, minnen och berättelser hänger samman.

Clouds as abstract concept

Molnen är ett ständigt men samtidigt också ett skiftande landskap att rikta kameran mot. De innehåller ljus och form, men också en gnutta vetenskap.

Jag återkommer ofta till himlens utsnitt och ögonblick som aldrig kommer tillbaka. Inte samma moln, inte samma ljus, inte samma himmel.

Molnen blir egentligen aldrig färdiga. De uppstår om och om igen, ibland fyllda av fukt som ger dem en mörkare ton, ibland tunnare och ljusare med iskristaller som fångar och sprider ljuset på andra sätt. Men de är aldrig desamma.

För mig är det ofta inte själva åskan som är det mest fascinerande. Uppbyggnaden mot ovädret är ofta mer intressant än blixten. Det är ögonblicken före och efter som fångar min blick, när molnen växer fram, förändras och långsamt upplöses för att ge plats åt nya former.

Bilar

Den är design, dröm, hantverk och historia.

I paddocken möter jag människans strävan efter fart, precision och kontroll. I bilskroten möter jag samma berättelse sedd från andra änden, där naturen och tiden långsamt återtar det vi en gång skapade.

Mellan dessa ytterligheter söker jag former, linjer, detaljer och berättelser. Mina bilder rör sig mellan det grafiska och det dokumentära, mellan estetik och filosofi.

Här blir bilen både motiv och symbol. Ett uttryck för människans vilja att skapa, förfina och lämna avtryck efter sig. Bilderna handlar om rörelse och stillhet, om närvaro och frånvaro, om det som består och det som försvinner.

Landskap

Landskapet är för mig inte bara natur.

Det är ett rum där minnen, berättelser och möjligheter får form.

Jag fotograferar sällan landskapet som motiv i sig. Jag söker de relationer som uppstår mellan platsen och det som verkar genom den.

Ibland handlar det om spår av människan.

Ibland om frånvaro.

Ibland om rörelse, riktning eller minne.

Landskapet blir då en scen där det synliga och det osynliga möts.

Det stora landskapet finns där, men ofta finner jag samma berättelse i ett utsnitt, en kant av en skog, en vägsträckning eller ett stycke mark.

Det handlar mindre om utsikten och mer om närvaron.

Landskapet blir ett sätt att visualisera det som ligger bortom platsen och samtidigt är förankrat i den.

Fåglar

Fåglar intresserar mig inte främst som arter eller biologiska objekt.

Jag är ingen skådare.

Jag betraktar fåglar som individer, flockar, rörelser och uttryck för ett sätt att vara i världen.

Det är inte artbestämningen som fascinerar mig utan det som uppstår mellan kropp, luft och rörelse.

Fågeln blir ett uttryck för frihet, riktning och närvaro.

Bilderna handlar därför sällan om vad fågeln heter.

De handlar om vad den gör.

Hur den rör sig.

Hur den samspelar med andra.

Hur flocken bildar mönster som ingen individ ensam kontrollerar.

Det är i rörelsen och relationen som fågeln blir till

Human Structure

Human Structure är ett fotografiskt projekt om människans närvaro genom funktion.

Människan behöver inte synas för att vara närvarande.

Genom strukturer, system, avtryck, byggnader, objekt och spår framträder människan indirekt som en skapande kraft i världen.

Bilderna undersöker relationen mellan funktion och betydelse, mellan mänsklig intention och de former den lämnar efter sig.

Human Structure handlar inte om människan som individ.

Det handlar om människan som verkande princip.

Flygplan

✈️ Flygplan

Flygplan är för mig inte främst maskiner.

De är symboler för rörelse mellan dröm och realitet, mellan mark och himmel, mellan det möjliga och det uppnådda.

I bilderna blir flygplanet en mötesplats mellan människa, teknik, landskap och längtan.

Samtidigt bär flygplanet på ett personligt landskap. Minnen från Ljungbyhed, fascinationen inför flygets värld och den ständiga rörelsen mellan det inre och det yttre. Flygplanet blir därför inte bara ett motiv utan ett sätt att utforska identitet, frihet, riktning och förändring.

Jag fotograferar inte flygplanet som objekt.

Jag fotograferar relationerna som uppstår omkring det.

Mellan människan och tekniken.

Mellan himlen och marken.

Mellan minnet och nuet.

Mellan drömmen och verkligheten.