Finansavdelningen

Jag fick en inbjudan till en fototävling.

Först kände jag den där välbekanta kreativa entusiasmen:

"Nature in Patterns? Det där låter ju precis som min grej!"

Sedan tittade jag på reglerna.

Sedan tittade jag på kreditkostnaden.

Sedan tittade finansavdelningen upp från sina papper.

Finansavdelningen består av mycket erfarna personer med lång bakgrund inom ekonomisk verklighetsförankring. Finansavdelningen har under årens lopp observerat ett tydligt samband mellan kreativ entusiasm och sportslig självupplevelse och saldot på kontot.

Dialogen blev ungefär så här:

Fotografen i detta fall: "Men tänk om jag vinner!"

Finansavdelningen: "Vad vinner du?"

Fotografen: "...ära."

Finansavdelningen: "Kan vi betala elräkningen med bara ära?"

Fotografen, modellflygaren och cyklisten försökte förklara upplägget.

Det handlade bara om några krediter.

Och ett medlemskap.

Och kanske ett premiumkonto.

Och eventuellt några extra krediter om man ville vara med i fler tävlingar.

Finansavdelningen gjorde då det som finansavdelningar gör bäst.

Den tog fram räknaren.

Stämningen försämrades snabbt.

Det märkliga är att finansavdelningen alltid dyker upp vid exakt fel tillfälle.

Aldrig när man sitter och sorterar kvitton som efterfrågas.

Aldrig när man jämför elavtal.

Utan precis när man hittat:

• ett nytt objektiv eller ett nytt gymnastiskt redskap som skall göra en redo för cykel säsongen eller en skön flygande modell.

• en ny fotosajt,

• ett nytt AI-verktyg,

• eller en tävling som "bara kostar lite".

Då materialiserar sig finansavdelningen ur tomma intet och säger:

"Vi behöver prata om detta omedelbart."

Det mest irriterande är att finansavdelningen nästan alltid har rätt.

Det mest glädjande är att finansavdelningen aldrig fullt ut förstår varför en människa kan bli lycklig av ett moln, en fågel i motljus eller ett märkligt mönster i barken. Eller ens vilja plåga sig med en cykel uppför den ena branta backen efter den andra eller ägna timmar åt att kontrollera en flygande apparat.

Så vi fortsätter vår relation.

Fotografen, modellflygaren och cyklisten hittar saker som verkar livsavgörande.

Finansavdelningen påpekar att de inte är det.

Och någonstans mellan dessa två ytterligheter uppstår ett liv som faktiskt fungerar ganska bra utan allt för mycket skav mellan ideal och verklighet.