Arkivet

Jag letade efter en USB 3.0-kabel.

Det var misstag nummer ett.

Under sökandet hittade jag i stället följande:

tre sovsäckar,

fyra ryggsäckar,

ett mindre flygvapen i modellformat,

tillräckligt med cykeldelar för att återstarta västsvensk cykelindustri på högvarv,

en ansenlig mängd nycklar,

samt bevis för flera tidigare, korsbefruktade liv som numera fortsätter i egna omloppsbanor runt min tämligen anonyma tillvaro.

Det märkliga är att flera av dessa tidigare verksamheter fortfarande pågår med samma kraft och frenesi.

Och det roliga är att det finns en röd tråd.

En väldigt lång sådan.

Problemet är bara att den korsas av andra röda trådar med banor långt utanför min nuvarande position i universum.

USB-kabeln var naturligtvis inte där.

I stället började bildarkivet tala.

Först dök fåglarna upp.

Sedan molnen.

Sedan båtarna.

Sedan gamla skånska regementen, danska kyrkor i Skåne, kustlandskap och märkliga projekt som jag inte ens mindes att jag arbetat med.

Vid någon punkt började en loggfil från en gammal mediaserver avslöja mer om mitt liv än jag själv kunde minnas.

Där fanns mappar med namn som:

FÅGLAR.

MOLN.

SKEPP BÅTAR.

KULLAHALVÖN.

Det visade sig att den yngre versionen av mig hade betydligt bättre ordning än den äldre.

Det jag hittade var inte bara ett arkiv, utan en katalog över alla de versioner av mig som varit i farten och kanske fortfarande är det:

molnfotograf,

fågelfotograf,

båtfotograf,

konferensfotograf,

bröllopsfotograf,

dokumentärfotograf,

och i vissa fall både föreläsare, fotograf och tolk från engelska till svenska.

Men en sak är säker.

Nästan varje mapp innehöll flygplan av något slag.

Om inte flygplan så minnen av flygplan.

Ännu märkligare är alla spår av skisser, målningar, diktsamlingar, föreläsningar, bokprojekt och andra verksamheter som verkar ha pågått utan min vetskap.

Trots att halva mitt liv pågick mellan psykakuten, avdelningar och andra mer kreativa försök att hålla kursen framåt, blev allt detta ändå gjort.

Det märkliga är att arkivet inte berättar historien om sjukdomen, utan om skaparkraften som fortsatte genom alltihop.

Och mitt i allt detta fortsätter USB-kabeln att lysa med sin frånvaro.

Jag börjar misstänka att den lämnat vårt universum och numera svävar någonstans kring Jupiter eller någon annan avlägsen planet.

I morgon cyklar jag till den lokala datorhandlaren.

Om han inte har kabeln får jag överväga möjligheten att Gud själv använder den till något viktigt.

Det är också möjligt att Gud i dag saknar ungefär lika många USB 3.0-kablar som resten av mänskligheten.

Om hen bara lämnar tillbaka dem är jag fullt nöjd.

Trots allt.