Bortom korsningen

Ibland befinner vi oss bortom korsningen. Vägen bakom oss bär spåren av det liv vi föreställde oss; vägen framför oss leder in i det liv vi faktiskt lever.

I gruset skaver minnena, relationerna och bilden av framtiden.

Vi tror att korsningen är det avgörande: att ett enda val pekar ut den rätta vägen och att livet börjar där vägen delar sig.

Men när vi väl har valt och gått vidare upptäcker vi något annat: korsningen var ingen slutpunkt, bara början på nästa vägsträcka.

Därför väntar nya vägskäl, okända sträckor och fler korsningar att passera.

Det har jag själv fått erfara. Jag har följt den vägen genom många korsningar.

Varje gång trodde jag att drömmen väntade strax bortom nästa krök. Varje gång nådde jag fram och såg vägen fortsätta mot en ny horisont.

Först trodde jag att det betydde att jag hade gått vilse. Sedan förstod jag att drömmen förändras när vägen för oss närmare den. En uppfylld dröm blir förr eller senare vardag: det som väntade vid horisonten blir en plats där man stannar en stund. Det är inte ett misslyckande, utan följden av att ha kommit fram.

Ur den erfarenheten växte en annan förståelse fram: livet handlar kanske inte om att nå vägens slut. Kanske handlar det om att fortsätta gå och låta varje vägsträcka forma den man är.

Det gäller inte bara mig. Vi bär våra gamla spår med oss, samtidigt som stegen formar den vi håller på att bli.

För bortom varje korsning väntar ingen slutpunkt. Bara en ny vägsträcka, en ny horisont och ännu ett steg att ta.